kära dagbok...
Någonstans när jag motager min andra pamflett för dagen om en inbjudan till Jehovas vittnens celebration av Jesus dödsdag ute på Jägersro (en i Kungsparken och en på Drottninggatan smått royalistiskt i sin smygande helhet jag vet), slår det mig att jag måste avjesusfiera mig snarast. Jag har bara låtit håret växa, mest av ekonomiska skäl, en del av ren lathet. Nu börjar det bli akut, uppenbarligen ser jag ut som något jag inte vill vara. Med knudiga solglasögon som jag mest valde av praktiska skäl, samt en långhårig frisyr, så måste jag uppenbarligen ge ett väldigt frireligiöst intryck...och det är knappast coolt. Dessutom blir det en salt fettig QP på en väldigt känd multinationell hamburgarerestaurang. Jag är för fattig och för hungrig för att vara trendig popvänster.
Men under de gyllene bågarna luktar det barndomsdrömmar. Det var det finaste jag kunde äta på 80-talet.
Funderar en del på mitt senaste inlägg om mode och den tydliga fälla som den käre Wulffen försökt gillra. En snara, några små löv och något som blänker lite smått i mitten. Hur klär jag mig? Samma! skulle vara det enklaste svaret vara. Jag är medveten om att vi alla spelar spel och leker maskerader hela tiden. Men i bland orkar man inte. Vill jag egentligen få ett banklån om jag klär ut mig till någon annan? Om de inte skulle lita på mig om jag såg ut som jag gör. Sagt och gjort hur som helst, så satt jag ganska nyligen och kände mig genomskinlig medan jag nervöst trummade på bankmannens skrivbord och lekte vuxen. Vi talade om framtid. Vi talade pensionsparande.
Jag vet eftersom jag redan är en så pass bitter jävla gubbjävel, kommer jag att vara ett helvete om ett halvt liv till, och då kommer jag att hata den jävla slappröven i sina popiga kläder, som inte orkade bry sig om sitt framtida jag.
Jag gjorde den gubbjäveln en liten tjänst och han borde tacka mig om 40 år. Tror inte han kommer att göra det dock...
Får höra några takter av Blonde redhead och tänker att de är ett underskattat band som nästan fallit i glömskan. I morgon ska jag lyssna mer på dem igen.
Kvällens citat "jag vill inte ha någon jävla Cam" (liebling högt för sig själv på intenet 2007).
Men under de gyllene bågarna luktar det barndomsdrömmar. Det var det finaste jag kunde äta på 80-talet.
Funderar en del på mitt senaste inlägg om mode och den tydliga fälla som den käre Wulffen försökt gillra. En snara, några små löv och något som blänker lite smått i mitten. Hur klär jag mig? Samma! skulle vara det enklaste svaret vara. Jag är medveten om att vi alla spelar spel och leker maskerader hela tiden. Men i bland orkar man inte. Vill jag egentligen få ett banklån om jag klär ut mig till någon annan? Om de inte skulle lita på mig om jag såg ut som jag gör. Sagt och gjort hur som helst, så satt jag ganska nyligen och kände mig genomskinlig medan jag nervöst trummade på bankmannens skrivbord och lekte vuxen. Vi talade om framtid. Vi talade pensionsparande.
Jag vet eftersom jag redan är en så pass bitter jävla gubbjävel, kommer jag att vara ett helvete om ett halvt liv till, och då kommer jag att hata den jävla slappröven i sina popiga kläder, som inte orkade bry sig om sitt framtida jag.
Jag gjorde den gubbjäveln en liten tjänst och han borde tacka mig om 40 år. Tror inte han kommer att göra det dock...
Får höra några takter av Blonde redhead och tänker att de är ett underskattat band som nästan fallit i glömskan. I morgon ska jag lyssna mer på dem igen.
Kvällens citat "jag vill inte ha någon jävla Cam" (liebling högt för sig själv på intenet 2007).
posted by deusexmach at 1:58 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home