Himlen kan inte vänta

Jag har länge nu gått och irrat i mörkert. Det börjar att bli svårt att hitta ut. Jag vill inte vara den som jag tror jag blivit. Men det är dax att tänka om. Dax att börja lyssna på den intelligens som jag har privilegiet att umgås med. Så tack till er som lyfter upp mig när jag inte orkar längre, till er som bär mig på er rygg. Känns det för religiöst kanske? Jag borde tjata hela tiden om hur bra ni är. Jag vill vara troende. Tack för att ni finns. Att be er är att be till er.