"Only true metal warriors..."

Jag fastnade i heavy metal specialen på mtv i helgen. Det vilar en stilla fascination över genren hos mig och jag trodde jag skulle erkänna ett skellett i garderoben. Jag gillar metal.

Det började bra; the "grandfathers of metal" med Black Sabbath, Led Zeppelin och senare Motorhead. Jag ryste nästan och såg fram emot resten. Men efter ett tag upptäckte jag att jag mådde lite små-illa av Judas Priest musik och kände mig långt i från hemma. Sådär pendlade det hela tiden, för att mynna ut i en orgie av smink och "hair metal" från Los Angeles på 80-talet. Då kom jag ihåg att jag verkligen hatade "metal" på den tiden när jag växte upp. "Metal" var ultra-mainstream och alla idioter på skolan gillade det. Tur var väl det, jag valde något annat, en musiksmak som jag faktiskt fortfarande står för idag. Som jag är säker på, har format mig till den jag är idag.

Nu är åter igen metal nördarnas musik och Warrant´s "Cherry Pie" är ett skämt som hemsökt upphovsmannen resten av hans karriär. Tack kapitalistiska mammonhungriga skivbolag som släppte taget och lät rebellismen återfå sin musik. Gamla Metallica är fortfarande bäst och Stoner, Speed och Trash är bedårande subgenrer som levererar. Men jag kommer aldrig skoja om att jag gillar Manowar mer.