Stadens son

Här står han stolt och vaktar staden, byns store son. Humor i kubik, gnällbältesstyle. När jag berättade för min kära värd att jag aldrig tyckt Kronblom varit rolig blev hon svart i synen och förklarade att de var tvugna att läsa honom i skolan. Och att han liksom Hjalmar, är lag i denna vackra stad och således kultur av yppersta klass. Nåja för er som inte förstår att jag skämtar så ska jag sluta med det nu.
Men borde vi egentligen inte ta vara på dessa förlegade serier som en slags svensk folkhemsskilldring. En tid som inte längre existerar. Örebro har precis som alla andra städer haft ett regemente som lagts ner. Det ska bli en stadsdel med ett vackert namn som jag i skrivande stund inte kommer i håg. Tankarna för mig då till 91:an Karlsson, som är Halmstads militanta tecknade buskiskung. (Rätta mig gärna om jag har fel.) En förlegad tid en förlegad humor. Småland och andra sidan representeras tungt av den ständigt aktuella Åsa-Nissehumorn och han borde stå staty i alla sockner i glasriket. Finns serierna kvar som ett kulturellt värde eller är de ett försök till kommunerna att nischa sig och locka till sig turism? Jag har ju exempelvis arbetat mycket i Kurt Wallander-land.
Den stora frågan är kanske; vart var 47:an Löken verksam, och vad kostar en biljett dit?