Livsfara
Nu är min skoltid över, det är alldeles för många år som jag tillbringat i bänken och speciellt i fattigdomen signerat CSN. Äntligen... eller är det synd att man inte längre får vara på väg någonstans? För sålänge man inte lämnar den skolastiska livmodern kan jag finna trygghet i situationen. Jag ångrar inte utbildningen och jag kommer nog alltid bära med mig tiden som en underbar sådan.
posted by deusexmach at 4:15 AM
6 Comments:
jag har lite samma känsla; När jag åker förbi universitetet längtar jag dit. Inte till platsen i sig, utan till möjligheterna. Man är så van vid att plugga att man glömt vilken väg man valde genom att börja.
"livsfara" hehehe... Kan inte annat än hålla med om det du skriver! det har varit en tid man kommer "sakna" men endå INTE!
Jo precis. Det är själva tiden av att plugga som man kommer att sakna mest. Då glömmer man bort alla turer och omständigheter runt om ganska snabbt. Minnet verkar fungera så....i backspegeln är man alltid lyckligare.
Hello D! Hur går det på vernissagen? Hittar folk dit? Har lokalpressen uppmärksammat någonting?
ey,love, blogga nu då, jag väntar på bilderna från igår. Känn ingen press eller så...heheh.
(klysch-)puss och hångel
Det har kommit endel folk faktiskt. Jag vet inte om lokalpressen var så intresserade.
Att göra reklam för sig själv är det jobbigaste jag vet.
Jag tog rätt många bilder igår, ska se om jag orkar lägga upp fler.
Post a Comment
<< Home