Tacksamt

Nere i oljehamnen är allting sig likt. Dystert, öde och jäkligt vackert. Det är egentligen biltvång för att ta sig dit. Men jag gick till fots. Detaljerna presenterar sig och man blir nästan uppgiven. Så mycket bilder man måste ta här. Det är tacksamt att fotografera här. Tiden har mer eller mindre stått stilla här och jag ser saker som påminner mig om de teckningar jag gjorde från min farmors köksfönster när hon passade mig som liten. Det var en vacker utsikt över Sjölundaviadukten i industristaden Malmö som hon hade. Jag var och hälsade på henne idag förövrigt. Hon mår lite bättre nu.