Vilka vägar ska vi ta?

Vilka vägar KAN vi ta? En god vän till mig slog huvudet på spiken när han berättade om en känsla han haft för några år sedan "Jag trodde inte jag dög till något annat än det jobb jag hade". Jag har tänkt på det, och det stämmer så väl. Varför har man gömmt sig i skitjobb, som man krampaktigt hållt kvar vid. Rädslan över att samhället är överkvalificerat och kräver spetskompetens i minsta lilla uppgift, gör att de flesta vägar känns förbjudna. Nu har jag råkat utbilda mig in på en smal och osäker väg som leder mot det okända. Men jag måste väl följa den nu, det finns inte så många alternativ.


Men sommaren gör en märkligt oberörd. "Vad händer sen?" stressar folk omedvetet en med frågor. Vi får väl se, det löser sig nog. Det gäller att ta vara på nuet. Ett kvällsdopp sköljer bort stressen och jag kände för första gången på länge att det var sommar igen.
Omedvetna om att kommunen hade flyttat nakenbadet till favoritplatsen på Ribban, blev vi påhoppade av nakenpolisen. Anade lite oråd när vi möttes av en sladdrig brunbränd gubbröv på vägen ner. Väl i vattnet började de skrika på oss att vi var tvugna att ta av oss om vi skulle vara där. "Men jag visar den för dig sen" försäkrade jag.
Pliktskyldigt slängde vi upp badbyxorna på bryggan och sen var allting frid och fröjd.
Det är nog dax att hitta en annan brygga. För såhär kan man inte stå med rumpan bar.