Gotham City

Jag går och gnolar på Tom Waits tyst för mig själv i transitstaden. "Town with no Cheer" Det känns passande och det är faktiskt trevligt att turista i tristessen också. Det är pittoreskt och gråmysigt. Men jag förstår mig inte på småstadslivet. Jag tittar oförstående på de få människor som jag faktiskt passerar.


Mitt där ute i den undersköna tysta naturen, precis när tristessen tagit över den pittoreska stämningen jag hade, blir jag påmind om hur livet måste vara här. Och att de som bor här inte skilljer sig nämnvärt från mig själv. En jäkligt salt kille, antagligen draperad i svart slängkappa, har funnit ett sätt att ge ett tyst homage till sina hjältar.
Eller hjälte snarare, Eldrich är ju sisters enda medlem. Han ska snart besöka mitt gamla stamställe för att förära oss med en stycken svartrockskonsert. Jag ska dit med gamla kompisarna och vi ska gubbrocka mörkt hela natten.....eller halva natten, det är ju en dag i morgon oxå.