Ung Rebell - Confessions of a Manchild

Jag skrev innan om att jag vaknade med dödsångest. Men efter att ha funderat en stund tror jag att det handlade om något annat. Det var en dödsbädd och jag var ett barn igen. Vid fotändan stod läkare och andra okända mäniskor och stirrade surt på mig. Jag skulle ha dött under natten och det var bara att försöka igen.
Jag har känt något på senaste tiden, ångest över att bli gammal. Inte min egen syn på det, utan samhällets åsikt. Den blev tyvärr omedvetet min egen. Och jag började bli vad jag trodde folk såg mig som. Jag minns klarast en incident för några veckor sedan. Jag bloggade om det. Men det berörde mig mer än vad jag trodde. Gammla 25 åriga hönsmors-kärringar delade ganska ogenerat med sig av sina trångsynta fördomsfulla rädslor. De var ju vuxna och hade rätten att moraliskt fördömma alla andra. Jag är ju en vuxen man som skulle slutat med drömmar och sådant för länge sedan. Ångesten över tvånget att förändra sig för att samhället vill det stavas t r e t t i o å r s k r i s. Den trodde jag att jag fick när jag fyllde 20.

Nej en Tom Waits låt på det här tror ja..." I don´t want to grow up"