Mot horisonten
Igår inträffade bästa sommardagen på väldigt länge. Landkrabborna blev sötvattenspirater för en eftermiddag. Jag har aldrig varit så marin av mig trots att jag älskar havet. Men det är kanske dax att tänka om. Det behöver inte handla om senapsgula scarfsar, äckliga snobbkläder och Tomas Ledin. Vi täckte blå områden på kartan som jag aldrig varit på. Vi rörde oss fritt och allting kändes möjligt. Jag tog över hundra bilder och om ni orkar kommer ni att få se fler.
Tack J.T. för igår. Det var balsam för själen.
6 Comments:
This comment has been removed by a blog administrator.
Undrar varför jag gillar dina "ensamma-skepp-på öppet-hav bilder så mycket??
Jag blir själv väldigt tilltalad av dem. Idén någonstans är ensamheten och friheten. Sorg och vemod blandas med hopp och lycka.
Bloggens namn anspelar mycket på det och jag har haft idéer om bilder på båtar som jag inte lyckats genomföra ännu.
Tack så mycket.
darling, jag gillar dem med. det är din stil, dina bilder har ofta samma slags ensamhet, något som jag även känner igen i dig.
Jag är mest bara avundsjuk på båtutflykten!
:-)
/Jonas
Jonas du borde skaffa en båt. En roddig gammal skorv eller nått. Mycket för att jag ska kunna smunka resor på den. Men det måste vara en underbar uppväxt för barn att leva med sådan frihet.
Post a Comment
<< Home