Min vän

Igår morse mötte han mig i en annan stad. Nu stod han helt plötsligt utanför min balkong och tittade. En gammal vän som jag inte sett på länge. Men det blev inte de klassiska ordväxlingarna, ursäkterna och önskningarna om att vi borde gå ut. Kanske ta en öl en kväll? I stället uppmanade han mig att testa om jag var rätt försäkrad.
Försäkrad... det tror jag. Jag har ingen egentlig koll på vad jag betalar till. I klorna på en bredbandslevernatör som skickar krav 3 dagar efter räkningen kommit, accepterar jag min situation skyldigt. Men jag känner i alla fall mig säker i min borg.
Det är här vi har parkerat evigheten. Men klart man borde gå ut någongång, om ända bara för matvaror.
Här behöver jag inte hälsa på någon.