Påminnelse

Jag var på ett farväl i fredags, en fest som påminner påtagligt om uppbrott. I detta finns en påtaglig rädsla om att snabbt bli bortglömd. Jag har inte så vassa armbågar, det är ett stort handikapp. Så jag gjorde några visitkort...jag vet värsta kommersen.
Texten på dörren lyder" Kunglig hovfotograf" förövrigt.

Men det var lite hemskt att som en vissen klängranka, pracka på folk sig själv. En liten lapp som en påminnelse om att man existerar. Men vad ska man göra egentligen? Nepotism är lättaste dörröppnaren i branschen jag valt att försöka mig på. Men jag saknar en sådan dörrklappa. Allt medan verkligheten börjar göra sig mer påmind. Det är snart dax att lämna den skolastiska livmodern igen.

Jag tröstar mig med "Nothing Really Ends" av dEUS för stunden och känner att det vilat något sorgligt över helgen. Jo liebling ska tyvärr snart åka hem och även om man ska leva för stunden, kan man inte låta bli och bli påmind om det.

The Northern Uproar

I skuggan av fabriken vilar den lilla staden. Bruket var viktigt och gav arbete till folket. Fattigdomen var påtaglig och...äh det är numera en av hemstadens exklusivaste områden att bo i. Gentrifiering och sökande efter det "kittlande pittoreska" som kanske kan påminna folk om hur bra de egentligen har det, genomtränger mer än de platser i världen vi kan resa till med hjälp av fantasin. Jag tror jag var i Sussex när jag tog detta foto.

Liebling

Filminspelning och liebling är djupt försjunken i sina vampyrhistorier. Inspelningar kan vara det tråkigaste som finns. Hoppas du trivdes lite i alla fall.
Tack för din hjälp, tack för att du finns.

Basement Bass

Stackars snälla danska basisten. Vi tvingade ner honom i källaren efter att han träget repeterat i lägenheten brevid oss. Men även de vackraste melodier kan vara störande vid fel tillfälle. Men akustiken var ju fantastisk. Jag tror vi gjorde honom en tjänst.

I en annan del av stan

Det var som att leva i en vacker pilsnerfilm. Vi borde talat SF-svenska med varandra den kvällen.

Kublai Khan

Kublai Khan var en härskelysten tyrann som trampade på alla i sin väg. Det finns olika sätt att leda folk genom saker. Men Kublai Khan delade med sig av sina rikedomar till sitt folk och pissade säkert inte på dem som gjorde honom större.

Hålla låda

En väldigt god vän till mig har problem att klura ut platserna jag fotograferat. Det roar mig och jag tänkte på det när jag tog denna bilden. En plats som jag förövrigt bara MÅSTE återkomma till och tokfotografera på en dag. Men då gäller det att vara diplomatisk.

Burn out

En krona såhär på mitt hundrade inlägg. 100 ören än så länge. Passande att hitta en utbränd bil vid vägkanten. Jag och Spots of focus rusar givetvis ut och fotograferar denna skapelse. Kronan ligger kvar på instrumentpanelen där jag såg den.
Soundtracket för dagen får vara:
Blur - Beetlebum
Supergrass - Strange Ones
the Jesus and Mary Chain - Dark Lands
Queen - Keep Yourselfe Alive...Kanske ändrat nu till I´m in love with my car i stället, dagen till ära.
Soup Dragons - Mother Universe, som världen tycks ha glömt bort eftersom jag inte hittar den på nätet. Men bra var den...nog...eller?
Bara gammal brittisk skåpmat kan tyckas. Jag vet inte vad det beror på. Kanske är det äntligen dax att erkänna 90 -talets (inte Queen då) storhetstid.
....Fan vad bra musiksmak jag hade då.

Floodgates

Anmälde mig på Bloggportalen precis. Nu är det bara att invänta och välkomna dessa horder av nya dedikerade fans som kommer att följa sidan maniskt. Välkommen Leffe i Mellerud.

Bricolage

My sacreligious ass

Jag märkte i morse att jag åter igen bloggar mycket om religion. Märkligt tänkte jag först, håller jag på att bli religiös utan att egentligen veta om det? Jag titulerar ju mig som agnostiker, men har tyckt att det mesta handlat om religion på senaste tiden. Det har ju varit påsk. En kristen högtid. Men det är ju klart; även om vi avsäger os tron och menar att vi förlitar oss helt på biologin och fysikens lagar. Sä är samhället fortfarande helt baserat på den. Jag visade liebling Lund i dag. Domkyrkan blev första och det riktigt självklara stoppet. Vi gick runt på gator döpta efter helgon och klosterordnar. Sen babblade jag lite om Dalby och hur gammal den kyrkan var. Har vi andra sevärdheter än kyrkor egentligen?
Inne i domkyrkans krypta började min kamera att dö. Hur creepy är det egentligen?

Medicin

Att leva i ett ruckel är en sak. Att betrakta ett konstverk av tiden, är något annat. Det beror på var man står, vad man ser. Jag skulle må bättre av en mer taoistisk grundsyn. Synd att man glömmer bort sig när jobsposten hela tiden rasar in.

metafor

....vaddå jag dyster?

Sitta i mörkret ett tag...

Ett övergivet hus, ett ruckel att leva och att leva i, men bara ett tag till....det blir ljusare snart.

Hav barmhärtighet...

Ett litet vattenfall så här dagen efter. Lite harmoni och mjukstart efter gårdagens besvikelse. Rengöring, botgöring. Eller det kanske är lika bra att en konsert med en gammal hjälte är totalt värdelös. Hellre ett intryck, ett minne än ingenting alls. Rök fick vi se i alla fall, i massor. Någonstans där i bakgrunden viskade en grinig gubbe fram gamla texter i oigenkännlighet, ackomapanierat av "the Aaron Spellings" gitarrer. JA...jag minns mitt 90-tal. En soundcheck skulle inte skada innan man börjar.
Sisters kunde bli något för arbetsförmedlingen.
Ljudtekniker sökes, ingen erfarenhet krävs.
Två possörer med snygga silhuetter sökes, musikintresse inget krav.
Rökmaskinist, var beredd att jobba övertid.

Rue de Vie

En gång i tiden var vi ganska många. Vi hade samma referenser och vi skillde oss inte mycket från varandra. Nu är det ingen som vet vad man talar om i nostalgins töcken. Men alla väljer olika vägar och man undrar var folket tog vägen. Är det konstigt att man skilljer sig så mycket i livet? Men jag längtar inte tillbaka. Barndommen är oftast överreklamerad så här i backspegeln.

For promotional use only

Detta är bara en prototyp som jag gjorde på skoj precis. Får se om regissören gillar den. Det är hur som helst världens vackraste film med världens vackraste skådespelare just nu. Tänkte ni kunde få en "sneak prewiew". Det är mitt foto och vi spelade in den hela förra veckan.

Burning Man

Att anlägga ett påskbål för att skrämma bort häxorna är en paganistisk sed som annamats i vissa delar av landet. Tror det är ursprungligen tyskt. Häxorna är djävulens skökor och i ett Gudsfruktande land blir man lite spak när djävulen, styrkt av bensin, andas över mig. Plötsligt var jag omringad av hettan i det röda ljuset. Jag hade tur och kom undan med en ny frisyr, annorlunda ögonbryn och 1:a gradens brännskador. Jag hade verkligen tur.
Hade ju hoppats på en lättare solbränna nu när vädert var så vackert...nu kanske det är läge att bli religiös.

Son of Blogger 64

Mellan trädtopparna styr jag mig fram med joystick. "Det är som att spela data spel" tänkte jag innan jag skulle styra kranen vi stod i. Bissart att man refererar en verklig händelse till en viruell. Undrar vart jag har den gammla vic-64:an?

Damm!

En hel dag ute i naturen. Ytterligare en inspelning ute i pereferin. Ett perfekt tillfälle att ta lite foton. Problemet är med naturbilder att de är i regel mycket roligare att ta än att titta på. Fast det gäller nog egentligen alla bilder. Varför naturen alltid känns lite mer ointressant det vet jag inte, det är egentligen en för mig väldigt exotisk miljö som jag inte är bortskämd med. Det är väldigt tröttsamt med friskluft.

Nattfrakt

Mycket osynligt arbete sker i det offentliga rummet på den tiden världen sover. Arbete som aldrig syns, arbete som aldrig uppskattas.

Det lilla tåget som målade en tavla.

Jag hör det komma, riktar ner kameran, öppnar slutaren och tåget skär genom linsen och ritar ett perfekt sträck.
Ett tillägg i soundtracket : Roxy Music - All I want is you

98 oktan

Jag försökte förklara för Spots of Focus hur fantastiskt vacker denna plats var och att något borde hända här. Wim Wenders har säkert tankat sin bil här. Ord räcker sällan till, det är bättre att peka. Vykortsvarning på det översta. Men samtidigt....(se tidigare inlägg).

Tokyo mon amour

Nightvision

Jag är ganska priviligierad som man. Jag kan gå överallt på nätterna utan att vara livrädd. Det är inte riktigt sant förvisso, jag var nere i hamnen och vid Travemündelink stod det en och en annan långtradarchaufför som säkert inte skulle tveka på en svartklädd man med en kamera.
Ett par barska tillrop på Polska och man är skiträdd. Men det är kanske tjusningen med att fotografera på vissa områden nattetid. Safari ska vara lite läskigt. Men det är vackert i ödsligheten och jag ska försöka förmedla den skönheten till de som inte kan vandra runt på nätterna. Ett glas rött på det vackra fuktiga ljuset på det ödsliga lilla torget och ett samtal till liebling fick bli kvällens final.
Fukten och de långa slutartiderna gjorde batterierna överhettade. Min kamera låg i intensivvård hela natten och jag var så orolig för henne. På morgonen mådde hon bättre.
Ett par låtar för kvällens soundtrack:

Tindersticks: A Marrige Made In Heaven

Violent Femmes : Country Death Song

Bonnie Prince Billy : Death to Everyone

Millionaire : Street Life Cherry

Leonard Cohen : Whaiting for the Miracle

Chopin : Nocturne No 2

Jag ska posta mer bilder från denna kväll senare.

Det lilla skithuset

Ett lagom seriöst inlägg så här på årets skojfriskaste dag. Typiskt att man inte har koll. Det var nog inte Michael Moore som ringde i förmiddags och ville producera min Barsebäcksfilm i alla fall? Stelt...jag som berömde honom för att han pratade så bra svenska dessutom.
Bilden då, jo året är 1886 och här har det bott rallare...eller nåja den kognitiva tidsmaskinen får väcka associationer för den som vill. Jag bloggar med bilden så liebling ska få fart och skriva något roligt om den. ..."Det gula penisvattnet"