a walk in the park

Så här efter utställningen kändes det svalkande att bara vandra runt i den vackra sommarkvällen. Bilderna presenterade sig själva utan ansträngning och det känns som något nytt kommer att hända.

Törstig

Det är hedrande att få reda på att man inspirerar folk. Det är hedrande att folk plagierar mig. Det är på sätt och vis hedrande att folk stjäler från mig. Men det är inte så hedrande att fortfarande vandra omkring fattig och längta efter småsaker. Igår var det ännu en sådan där vacker kväll som jag kunde dela med liebling. Ett glas rött kostar 40 kronor, mina bilder hade jag sålt för hälften.

Möllevångsfestivalen

Det blev onödigt svettigt och stressigt, men nu är utställningen uppe. Liebling var med och tejpade tills huden på hennes fingrar var försvunnen. Klockan 12 startade möllevångsfestivalen i Malmö. Jag ställer ut i på Kristianstadsgatan 17. Kom gärna förbi om ni har möjlighet. Det är första gången denna festival äger rum och jag är glad över att få vara delaktig. Det kommer att bli hur roligt som helst.

Bortglömd musik.

Tänkte på låtar som man kanske glömt bort som kanske egentligen är bra. Eller låtar som man omvärderat på grund av nostalgi. Jag brainstormar lite utan större stringens om vad som skulle vara coolt eller trendigt idag. Det är hur som helst låtar man sällan hör.
Hjälp mig gärna.

Don Henley - Boys of Summer

Limahl - Never ending Story

Cyndi Lauper - Time after Time

Talk Talk - Life is what you Make it

Sting - Russians

Hooters - 500 miles

(Råknudigt och berrigt då, men nu tyckte jag helt plötsligt om den)

Howard Jones - Things Will Only Get Better

Scotch - Delerio mind

Guns N´ Roses - Nightrain

Chris Isaak - Somebodys Crying

House of Love - Shine On

Iggy Pop - Candy

INXS - Beatiful Girl

Skid Row - I Remeber You

Siouxie and the Banshees - Dear Prudence

Fortsättning följer kanske...

Boys of Summer

På barndomsstranden blir man påmind om hur mycket tid som flutit förbi. Det har inte varit sommar på minnst tio år tänkte jag igår. Det kan väl summeras upp med jobb och typiska svenska skitsommrar. Jag besöker ganska sällan de platserna jag växte upp på. Men när man väl gör det kommer de varma minnena tillbaka och barndommen ter sig helt plötsligt som ganska lycklig.
Men jag var inte där i egenskap som ett barn. Jag var där med vänner som är föräldrar. Vi var vuxna nu och nöjde oss med att gå ner att doppa oss några gånger. Någonstans ville man fortfarande gå ut och erövra flotten. Kasta boll, eller ladda en cykelpump med vatten.
Men det är barnens tid nu och det är upp till oss att ge dem minnen från den strand där många av barndommens lyckligaste stunder utspelade sig.
Jag ska lyssna på Don Henley´s Boys of Summer idag.

Sötvattenspirater

Turism

När man turistar i någon annans verklighet blir de vardagliga tingen sevärdheter. Jag fascinerades av varje detalj och kände hur bildsymboliken arbetade på högvarv. Men det är en tacksam värld att fotografera i och jag förstår varför det gjorts så mycket förut.

Mot horisonten

Igår inträffade bästa sommardagen på väldigt länge. Landkrabborna blev sötvattenspirater för en eftermiddag. Jag har aldrig varit så marin av mig trots att jag älskar havet. Men det är kanske dax att tänka om. Det behöver inte handla om senapsgula scarfsar, äckliga snobbkläder och Tomas Ledin. Vi täckte blå områden på kartan som jag aldrig varit på. Vi rörde oss fritt och allting kändes möjligt. Jag tog över hundra bilder och om ni orkar kommer ni att få se fler.
Tack J.T. för igår. Det var balsam för själen.

Vilka vägar ska vi ta?

Vilka vägar KAN vi ta? En god vän till mig slog huvudet på spiken när han berättade om en känsla han haft för några år sedan "Jag trodde inte jag dög till något annat än det jobb jag hade". Jag har tänkt på det, och det stämmer så väl. Varför har man gömmt sig i skitjobb, som man krampaktigt hållt kvar vid. Rädslan över att samhället är överkvalificerat och kräver spetskompetens i minsta lilla uppgift, gör att de flesta vägar känns förbjudna. Nu har jag råkat utbilda mig in på en smal och osäker väg som leder mot det okända. Men jag måste väl följa den nu, det finns inte så många alternativ.


Men sommaren gör en märkligt oberörd. "Vad händer sen?" stressar folk omedvetet en med frågor. Vi får väl se, det löser sig nog. Det gäller att ta vara på nuet. Ett kvällsdopp sköljer bort stressen och jag kände för första gången på länge att det var sommar igen.
Omedvetna om att kommunen hade flyttat nakenbadet till favoritplatsen på Ribban, blev vi påhoppade av nakenpolisen. Anade lite oråd när vi möttes av en sladdrig brunbränd gubbröv på vägen ner. Väl i vattnet började de skrika på oss att vi var tvugna att ta av oss om vi skulle vara där. "Men jag visar den för dig sen" försäkrade jag.
Pliktskyldigt slängde vi upp badbyxorna på bryggan och sen var allting frid och fröjd.
Det är nog dax att hitta en annan brygga. För såhär kan man inte stå med rumpan bar.

Tidsfördriv

Jag ska snart ha utställning på Möllevångsfestivalen.
Det känns riktigt bra. Jag ska ta ner utställningen på Värnhem nästa vecka och det är skönt att ha något att blicka framemot då. Ska troligen visa en film som jag fotograferat också: Åskan. Så det blir många bollar i luften, "ett tidsfördriv att dö för". Men nu ska jag sluta krysta in passande text till bilden. Jag var nere på torget och tog den idag. Jag fick frågan innan om jag hade några bilder därifrån att visa upp. Det har varit lite dåligt med det konstigt nog.

Sad Song

Igår kunde jag se rationellt på det. "Rock´n Roll är död" - i alla fall för mig. Det är ju bara att sälja av en gammal pojkdröm så ordnar det sig med hyran. Men jag gjorde precis misstaget att öppna upp caset för att ta ett fotografi att minnas henne med. Nu måste vi snart skilljas och det gör riktigt ont i mig.