Learning To Fly

Kan med fördel läsas på svengelska. Kanske lever vi våra liv tvekandes vid avsattsen. Avvaktandes rädda för friheten och framgången. Rädda för att helt enkelt må bra. Tänk om det man går och längtar efter skulle kunna konkluderas med att det inte var något speciellt, att snabbt bli luttrade på att leva drömmen? Då finner vi hellre trygghet i att längta. Så har jag levt mitt liv.
Men jag hör många steg nu. De ekar bland annat här i min trappa. Mina kära grannar tar i dag steget att flytta tillbaka till Ungern efter 40 år.* Liebling vet inte om det ännu, men hon har fått jobb här och jag har själv tagit ett litet steg i rätt riktning mot självförsörjning
Jag dedikerar bilden till mannen som längtar ut i rymden.

*Stelt dock eftersom de är de enda som jag haft kontakt med här i huset

Lindansarna

Där landet tar slut, botten är nådd. Vi står där en stund och ser upp till er.

Fjärrkontroll

Jag är fri till att köra hur långt som helst...bara jag är tillbaka klockan sex. Jag är fri till att söka vilka jobb jag vill....bara jag söker de jobb byråkratin kräver. Jag är fri att göra vad jag vill...bara det är okej med er. Att sätta krav, att kontrollera, att försöka äga. Lånad bil, lånad tid, lånad frihet. Min tid, er tid, deras tid.

Fängslad styrka

Jag skulle kunna ge mig av när som helst...men... idag har jag tvättid

Vi festar tappert medan mörkret omsluter oss.

Jag besökte Malmöfestivalen igår. Det blev mestadels en nostalgisk resa om hur saker och ting begav sig. Numera blir besöken få och jag är en ensam turist som tittar på. Det blir ett besök i minnet av alla dessa kvällar med alla de människor som jag en gång kände.

De bilder jag tar gör sig oftast bättre förstorade. Jag blev varskodd om att inte alla vet att man kan klicka på bilden för att göra den större.

Säng safari

Jag drömmer om att fotografera i Afrika, Krakow, Paris, Asien, Chile och stora delar av övriga världen. Men det finns i nuläget inga möjligheter för det tyvärr. Voltaire avslutar Optimisten med en mening om att "först måste vi odla i vår egen trädgård". De flesta av mina bilder är tagna i den egna hemstaden. Ett svenskt samhälle som jag emmellanåt blir så in i helvetes uttråkad i. Men det är då fotosafari blir hjälpen. Lusten att ta bilder blir jakten för den blödige som tycker synd om Bambi. Att turista i den egna hemstaden kan vara riktigt spännande och man lär sig att uppskatta småsaker. Jag steg inte upp ur sängen för att ta denna bilden. Därför är jag nöjd med den.
Lite musik för att ta sig igenom vardagen:
Iron & Wine and Calexico - In the Reins.
Built to Spill - You In Reverse.
Golden Smog - Another Fine Day. ..."the dream is never over"
Wilco - Box Full of Secrets..."I watch the clock a lot"

Den sköna tristessen.

Strangelove

Plötsligt så stod den bara där. En sådan självklarhet att fotografera. Jag har tagit bilder som denna förut. Så det fick bli en kärleksfull tillbakablick. Ett hommage till en livslång kärlek. Jag har tidigare berättat om Depeche Modes betydelse i min uppväxt. Anton Corbijn var då som (kanske) nu, min favoritfotograf, jag kom på medan jag tog bilderna, säkert min största influens. För det var inte bara musiken med Depeche Mode. Det var derans vackra visuella image. Corbijn hade full frihet och var egentligen den femte medlemmen. För mig en väldigt viktig sådan.

Alone in the Dark

Liebling har åkt hem och lämnat mig ensam med ett spel som jag säkert inte vågar att spela ensam. Eller behöver vi skräcken för att komma i kontakt med våra primalare sidor? Jag har märkt att jag kan sitta och trivas med att bära nerverna på utsidan och ständigt hoppa till i den virtuella världen. I den verkliga är det mest min ekonomi som är läskig. Men TV-spel är ett bra substitut för att tillfredställa de mörkare behov som människan försöker förtränga. Har aldrig varit någon större skräckfantast annars. Det kanske mest beror på att skräckfilm är en lågbudgetgenre som mest verkar ha funktionen som en image för fantasterna. Det är lite synd...annars räcker det ju med livlig fantasi och ett besök på vinden.

Skogsrå

Trädkrameri eller nordiska sägner? Jag försöker få liebling till att massproducera berättelser på löpande band. Vi får se hur det går, men det känns som ett samarbete att fortsätta med. Att lämna över något för att ge det en annan själ, är inledningsvis oroväckande. Men det föder ofta något nytt, något som ingen tänkt på tidigare. Processen av att samarbeta är vackert och ovisst. Så är även framtiden. Men jag vill inte ha det på något annat sätt.

Brända broar, öppna dörrar

Brända dörrar, öppna broar.

ping pong

Jag har placerat min blogg i Malmö på bloggkartan.se

Ce ne pas un main?

En utsräckt hand i all sin enkelhet. Jag tänkte att det var tid att jag själv var med i bloggen. Kanske första och sista gången.

Jag har faktiskt varit med en gång tidigare, where is Waldo?